Kaliumdiformat, med sin unika antibakteriella mekanism och fysiologiska reglerande funktioner, framstår som ett idealiskt alternativ till antibiotika inom räkodling.hämmande patogener, förbättra tarmhälsan, reglering av vattenkvalitetenochöka immuniteten, främjar det utvecklingen av grönt och hälsosamt vattenbruk.

Kaliumdiformat, som ett nytt tillsatsmedel i form av organiska syror, har visat breda tillämpningsmöjligheter inom vattenbruksindustrin under senare år, särskilt inom räkodling där det uppvisar flera effekter. Denna förening, som består av myrsyra och kaliumjoner, framstår som ett idealiskt alternativ till antibiotika tack vare sin unika antibakteriella mekanism och fysiologiska reglerande funktioner. Dess kärnvärde inom räkodling återspeglas främst i fyra dimensioner: patogenhämning, förbättring av tarmhälsan, reglering av vattenkvaliteten och förstärkning av immunförsvaret. Dessa funktioner samverkar för att bilda en avgörande teknisk grund för ett hälsosamt vattenbruk.

När det gäller antibiotikasubstitution har kaliumdiformiatets antibakteriella mekanism betydande fördelar. När kaliumdiformiat kommer in i räkans matsmältningskanal dissocierar det och frigör myrsyramolekyler i en sur miljö. Dessa myrsyramolekyler kan penetrera bakteriecellmembran och dissociera till vätejoner och formiatjoner i en alkalisk cytoplasmisk miljö, vilket orsakar en minskning av pH-värdet inuti bakterieceller och stör deras normala metaboliska aktiviteter.

Forskning har visat att kaliumdiformiat har en signifikant hämmande effekt på vanliga räkpatogena bakterier såsom Vibrio parahaemolyticus, Vibrio harveyi och Escherichia coli, med en minsta hämmande koncentration (MIC) på 0,5–1,5 %. Jämfört med antibiotika inducerar denna fysikaliska antibakteriella metod inte bakteriell resistens och det finns ingen risk för läkemedelsrester.

Reglering av tarmhälsan är en annan kärnfunktion hos kaliumdiformat. Frisättningen av myrsyra hämmar inte bara skadliga bakterier, utan skapar också en gynnsam mikromiljö för spridning av probiotika såsom mjölksyrabakterier och bifidobakterier. Optimeringen av denna mikrobiella samhällsstruktur förbättrar avsevärt matsmältningen och absorptionseffektiviteten i tarmen.

Kaliumdiformatuppvisar unika indirekta effekter på reglering av vattenkvaliteten. I traditionellt vattenbruk absorberas inte cirka 20–30 % av kvävet i fodret helt och släpps ut i vattendrag, vilket blir den huvudsakliga källan till ammoniakkväve och nitrit. Genom att förbättra foderutnyttjandet minskar kaliumdiformiat effektivt kväveutsöndringen.

Experimentella data visar att tillsats av 0,5 %kaliumdiformatkan minska kvävehalten i räkavföring med 18–22 % och fosforhalten med 15–20 %. Denna utsläppsminskningseffekt är särskilt betydande i vattencykelbaserade akvakultursystem (RAS), där man kan kontrollera den maximala koncentrationen av nitrit i vattnet till under 0,1 mg/L, långt under säkerhetströskeln för räkor (0,5 mg/L). Dessutom bryts kaliumdiformiat i sig gradvis ner till koldioxid och vatten i vattendrag, utan att orsaka sekundär förorening, vilket gör det till ett miljövänligt tillsatsmedel.

Den immunförstärkande effekten är ytterligare en manifestation av kaliumdiformiats användningsområde. En frisk tarm är inte bara ett organ för näringsupptag, utan också en viktig immunförsvarsbarriär. Kaliumdiformiat minskar det systemiska inflammatoriska svaret genom att reglera balansen i tarmfloran och minimera stimuleringen av patogena bakterier på tarmepitelet. Forskning har visat att tillsats av kaliumdiformiat till räkpopulationer ökar antalet blodlymfocyter med 30–40 % och avsevärt förbättrar aktiviteten hos immunrelaterade enzymer som fenoloxidas (PO) och superoxiddismutas (SOD).

I praktiska tillämpningar kräver användningen av kaliumdiformiat en vetenskaplig proportion. Den rekommenderade tillsatsmängden är 0,4 % -1,2 % av fodervikten, beroende på avelsstadium och vattenkvalitetsförhållanden.
Det rekommenderas att använda en dosering på 0,6 % -0,8 % under plantstadiet (PL10-PL30) för att främja tarmutvecklingen;

Odlingsperioden kan minskas till 0,4 % -0,6 %, främst för att upprätthålla balansen i mikrobiellt samhälle.

Det är värt att notera att kaliumformiat bör blandas noggrant med fodret (en trestegsblandningsprocess rekommenderas), och långvarig exponering för hög temperatur och hög luftfuktighet bör undvikas före utfodring för att förhindra klumpbildning och påverka smakligheten.

Kombinationsanvändning med organiska syror (såsom citronsyra) och probiotika (såsom Bacillus subtilis) kan ge synergistiska effekter, men försiktighet bör iakttas för att undvika kompatibilitet med alkaliska ämnen (såsom bikarbonat).

Ur industriell utvecklingsperspektiv är tillämpningen avkaliumdiformatligger i linje med den allmänna trenden med grön omställning inom vattenbruk.