Kaliumdiformat(PDF) är ett konjugerat salt som har använts som ett icke-antibiotiskt fodertillsatsmedel för att främja tillväxten hos boskap. Emellertid har mycket begränsade studier dokumenterats på vattenlevande arter, och dess effektivitet är motsägelsefull.

En tidigare studie på atlantlax visade att dieter innehållande fiskmjöl behandlade med 1,4 procent PDF förbättrade fodereffektiviteten och tillväxthastigheten. Resultat baserade på tillväxten av hybrid tilapia indikerade också att tillsatsen av 0,2 procent PDF i testdieterna signifikant ökade tillväxten och fodereffektiviteten, och minskade bakterieinfektioner.

Däremot visade en studie av juvenil hybridtilapia att tillskott av PDF på upp till 1,2 procent av kosten inte visade någon förbättring av tillväxtprestanda, trots att det signifikant hämmade tarmbakterier. Baserat på den begränsade tillgängliga informationen verkar effekten av PDF på fiskens prestanda variera beroende på art, livsstadium, tillskottsnivåer av PDF, testformulering och odlingsförhållanden.

Experimentell design

genomförde ett tillväxtförsök vid Oceanic Institute på Hawaii, USA, för att utvärdera effekten av PDF på tillväxtprestanda och smältbarhet hos vita räkor från Stilla havet odlade i ett klarvattensystem. Det finansierades av US Department of Agriculture Agricultural Research Service och genom ett samarbetsavtal med University of Alaska Fairbanks.

Unga vita räkor från Stilla havet (Litopenaeus vannamei) odlades i ett inomhus genomströmningssystem med rent vatten med 31 ppt salthalt och 25 grader C. De utfodrades med sex testdieter med 35 procent protein och 6 procent lipid innehållande PDF vid 0, 0,3, 0,6, 1,2 eller 1,5 procent.

För varje 100 g formulerades basdieten att innehålla 30,0 gram sojabönmjöl, 15,0 gram sejmjöl, 6,0 gram bläckfiskmjöl, 2,0 gram menhadenolja, 2,0 gram sojalecitin, 33,8 gram fullkornsvete, 1,0 gram kromoxid och 11,2 gram andra ingredienser (inklusive mineraler och vitaminer). För varje diet fylldes fyra 52-liters tankar med 12 räkor/tank. Med en initial kroppsvikt på 0,84 gram handmatades räkorna fyra gånger dagligen tills de var mätta i åtta veckor.

För smältbarhetstestet odlades 120 räkor med en kroppsvikt på 9 till 10 gram i var och en av 18 550-liters tankar med tre tankar/foderbehandling. Kromoxid användes som en inre markör för att mäta den skenbara smältbarhetskoefficienten.

Resultat

Den veckovisa viktökningen för räkor varierade från 0,6 till 0,8 gram och tenderade att öka i behandlingar med 1,2 och 1,5 procent PDF-dieter, men skilde sig inte signifikant (P > 0,05) mellan dietbehandlingarna. Räkornas överlevnad var 97 procent eller högre i tillväxtförsöket.

Foderomvandlingsförhållandena (FCR) var likartade för dieterna med 0,3 och 0,6 procent PDF, och båda var lägre än FCR för dieten med 1,2 procent PDF (P < 0,05). Däremot var FCR för kontrolldieterna med 1,2 och 1,5 procent PDF likartade (P > 0,05).

Räkor som fick 1,2 procents diet hade lägre smältbarhet (P < 0,05) för torrsubstans, protein och bruttoenergi än räkor som fick de andra dieterna (Fig. 2). Deras smältbarhet av kostfetter påverkades dock inte (P > 0,05) av PDF-nivåerna.

Perspektiv

Denna studie visade att tillskott av PDF på upp till 1,5 procent i en diet inte påverkade tillväxten och överlevnaden hos räkor odlade i ett klarvattensystem. Denna observation liknade ett tidigare fynd med hybrid juvenil tilapia, men skilde sig från resultaten från forskning med atlantlax och tillväxt av hybrid tilapia.

Effekterna av PDF i kosten på näringsämnesdigestibilitet och smältbarhet visade dosberoende i denna studie. Det är möjligt att den höga FCR-halten i 1,2-procentiga PDF-kosten berodde på den låga smältbarheten av protein, torrsubstans och bruttoenergi i kosten. Det finns mycket begränsad information om effekterna av PDF på näringsämnesdigestibilitet hos vattenlevande arter.

Resultaten av denna studie skilde sig från en tidigare rapport som sa att tillsats av PDF till fiskmjöl under lagringsperioden före foderbearbetning ökade proteinets smältbarhet. De olika effektiviteterna hos PDF i kosten som observerats i den aktuella och tidigare studierna kan ha berott på de olika förhållandena, såsom testarter, odlingssystem, kostformulering eller andra experimentella förhållanden. Den exakta orsaken till denna skillnad var inte tydlig och motiverar ytterligare undersökning.