Tillförsel av organiska syror kan förbättra tillväxten hos växande slaktkycklingar och grisar. Paulicks et al. (1996) utförde ett dostitreringstest för att utvärdera effekten av att öka kaliumdikarboxylatnivån på växande griskultingars prestanda. 0, 0,4, 0,8, 1,2, 1,6, 2,0, 2,4 och 2,8 %kaliumdikarboxylattillsattes i det inledande fodret för griskultingar som utfodrades med majs- och sojabönsbaserad diet. Den genomsnittliga dagliga tillväxten, det dagliga foderintaget och foderomvandlingsgraden för kaliumdikarboxylatgruppen ökade med 13 %, 9 % respektive 4 %. Jämfört med den obehandlade gruppen ökade tillsats av 2 % PD kroppsvikten med 22 %. Enligt den maximala tillsatsnivån på 1,8 % som registrerats av europeiska myndigheter kan viktökningen ökas till 14 %. Foderintaget ökade vid samma dos. Foderomvandlingsgraden (FCR) minskade linjärt med ökningen av PD, från 1,59 till 1,47. Vissa forskare har undersökt effekten av PD på griskultingarnas prestation. Tabell 1 sammanfattar de experimentella resultaten av effekterna av PD på viktökning och FCR.

Effekter av kaliumdikarboxylat på djurens viktökning och foderutnyttjande

Kaliumdikarboxylatär registrerat som en icke-antibiotisk tillväxtfrämjare, som syftar till att ersätta antibiotika i foder och säkerställa konsumenternas tillgång till säkrare produkter. Därför måste fördelarna med att använda kaliumdikarboxylat jämföras med effekterna av rutinmässig användning av foderantibiotika. Tylosin är en av de vanligt förekommande foderantibiotika för grisar. Danielsen (1998) jämförde tillväxtprestandan hos grisar som behandlats med antibiotisk tillväxtfrämjare tylosin eller PD. Resultaten visade att kaliumdikarboxylat kunde ersätta foderantibiotika utan någon negativ effekt på djurens prestanda. Studier har visat att kaliumdikarboxylat förbättrar djurens tillväxtprestanda, och kaliumdikarboxylats antibakteriella prestanda är den viktigaste faktorn som påverkar tillväxtprestandan.

Effekten av organiska syror på tillväxtprestanda är inte bara relaterad till de negativa effekterna av organiska syror på mikroorganismer, utan också till minskningen av tarmens pH-värde. Dessutom har negativa joner av syra en positiv effekt på tarmflorans symbios. Alla dessa effekter minskar mellanliggande metabolism och bidrar till att förbättra tillväxtprestanda. Förbättringen av näringsutnyttjandet beror delvis på minskad mikrobiell konkurrens om näringsämnen, men det är också ett resultat av en effektivare enzymnedbrytning av näringsämnen. Roth et al. (1998) rapporterade att 1,8 % PD-tillskott förbättrade smältbarheten, vilket främst återspeglar förändringar i tarmens mikrobiotas aktivitet. Eftersom cirka 80 % av kvävet i avföring kommer från mikroorganismer, visar deras resultat att PD-tillskott kan minska mängden fermenterbara näringsämnen som kommer in i tarmen genom att förbättra den enzymatiska nedbrytningen av tunntarmen. De föreslog också att det kan förbättra slaktkroppens magra tillstånd genom att göra det lättare för aminosyror att deponera protein i kroppen. Partanene och Mroz (1999) påpekade att proteinkällor av låg kvalitet har en större effekt på förbättringen av proteinsmältbarheten än proteinkällor av hög kvalitet.

Kaliumdikarboxylat kan förbättra djurens viktökning, foderintag och foderomvandling. Förbättringen av tillväxtprestanda är lika hög som för tillväxtfrämjare. Därför har kaliumdikarboxylat blivit ett effektivt substitut för foderantibiotika på grund av dess utmärkta egenskaper. Påverkan på mikrofloran anses vara den huvudsakliga verkningsmekanismen, och det finns ingen risk för mikrobiell resistens. Det minskar förekomsten av E. coli och Salmonella i köttprodukter.